Många som träffar mig upplever mig som en väldigt social och pratglad person. Hur var det då möjligt att min känsla var raka motsatsen. Det här blir lite svårt att förklara men jag ska göra mitt bästa.

Det här har jag inte riktigt förstått förrän jag började på en ny arbetsplats där jag dagligen möter så otroligt många fina människor. Det gick upp ett ljus för mig efter några månader och jag sa till min make att jag upplever mig som en social person igen. Vilken lycka!

Mycket av min energi, jag nästan all energi gick åt på jobbet, det fanns inte så mycket kvar efter en dag. Jag gav väldigt mycket av mig själv men jag fick samtidigt väldigt mycket tillbaka av mina fina kunder. Jag lärde mig hantera vad som sög min energi och jag hittade bra verktyg till att ladda mina batterier. Men när man börjar dra sig undan sina vänner och inte riktigt har så mycket kvar av sig själv att ge efter en arbetsdag då har det gått för långt. Det här är det inte så många som vet men under en period i mitt liv, när jag jobbade som mest och jag tex gick på stan så var det alltid utan smink och gärna en mössa nerdragen långt så att förhoppningsvis ingen skulle känna igen mig. Jag gick omvägar för att inte träffa någon jag känner, (ber om ursäkt för det) jag ville inte alls prata i telefon, ville helst inte prata eller träffa någon. Det är ju inte bra när man får panikångest när maken spontant föreslår en vanlig trevlig middagsbjudning med goda vänner.

Jag är stolt och tacksam över att efter 25 år vågade jag ta ett beslut och kasta mig ut i det okända utan att veta vart de skulle föra mig. Tänk att det skulle bli så här bra! Om jag haft energi och den mentala styrkan som jag har idag så hade jag kanske gjort det tidigare. Men istället så behövdes tyvärr en livsomvälvande händelse för att ta ett beslut. När min mamma blev sjuk och var döende bestämde jag mig helt utan plan för att göra något helt annat. Det är det absolut bästa beslutet jag tagit på många år. Kom ihåg att du har bara ett liv och och du måste ta hand om det, lev dag för dag och gör saker du mår bra av!

Det känns som att jag kommit ut ur en bubbla, IGEN! Den första bubblan jag spräckte var när jag upplevde effekter och resultat av att få i mig riktig näring och att kroppen började samarbeta med mig. Tänk dig en lök, när du skalar den lager för lager varje dag så dyker det upp nya roliga saker och ibland jobbiga Just så känner jag det idag. Jag har en gigantisk lök att skala och det händer så otroligt mycket i mitt liv just nu och jag kan inte riktigt dela allt. Du får helt enkelt dyka in här fler gånger för att se vad som gömmer sig under nästa lager. Jag tycker det är så häftigt att varje dag uppleva nya sidor hos mig själv. Snacka om att de senaste åren varit en resa deluxe av självutveckling! Här kan du läsa ett tidigare inlägg om min resa Förr & NU

Hur är det möjligt att uppleva sig osocial i världens mest sociala yrke till att helt plötsligt bli supersocial och älska att skapa ny möten med underbara människor? Jag tror att jag har hittat mig själv helt enkelt!

1000 kramar / Yvonne